Sverige i ett nötskal!

I bloggstafetten fick jag följande ämne av 4onlyme.net:

Beskriv din uppfattning av uttrycket "Sverige i ett nötskal".

När man hör någon säga om något att det är ”Sverige i ett nötskal” så är min högst subjektiva uppfattning att det för det mesta handlar om något negativt. Vi säger sällan att det är ”Sverige i ett nötskal” att lyckas bra i någon stor idrottstävling, att ha hög kvalitet på mat eller att göra säkra bilar. Nej, det handlar oftare om krånglig byråkrati, jantelagen eller något annat man är irriterad på. Igår morse såg jag på SVT:s morgonprogram och där intervjuades Marcus Birro. I en del av intervjun berättade han om en person som börjat gråta i ett väntrum på sjukhuset, varpå en sköterska kommit fram och bett henne gå ut om hon ska gråta. Det tyckte Marcus Birro var ”Sverige i ett nötskal”!

Varför vi har grundinställningen att så fort något negativt inträffar, något som irriterar oss, så tycker vi att det är typiskt svenskt? Varför ha utgångsläget att det ska vara det normala att behöva klaga över något hela tiden? En sån livsinställning gör bara att fokus riktas på att hitta något negativt i allt som sker, istället för att se allt bra som finns i vårt land och glädjas åt det. Det är betydligt trevligare att umgås med positiva människor som försöker hitta lösningar istället för att bara klaga på allt som inte är tillfredsställande.

Min dröm är att mentaliteten i vårt kära Sverige förändras så att vi slutar att bara sucka och klaga och tycka att allt dåligt är ”Sverige i ett nötskal”. Istället vill jag möta människor som försöker se saker positivt och som till exempel säger att allemansrätten är ”Sverige i ett nötskal”.

Nu kanske några av er som läser detta suckar och tänker: ”Hallå där unge man, kom ner på jorden! Se dig omkring i vårt land så kommer även du att märka hur mycket ruttet det finns i vårt land. Att låtsas om att det inte finns något negativt i vårt samhälle löser inga problem. Stop dreaming!” Mitt svar till er är att allt självklart inte är frid och fröjd, precis som livet i stort, men om allt jag gör är att sucka och klaga, så kommer inte jag att bidra med något för att skapa en positiv förändring. Risken är däremot att de som trots allt försöker se positivt och hitta möjligheter blir kvävda i alla negativism.

Jag märker nu hur det som började som några fridfulla funderingar om ett vanligt svenskt uttryck nu blivit en nästan aggressiv kampskrift för att få folk att sluta vara så negativa utan istället försöka se de glädjeämnen som finns i våra liv och i vårt land. Mitt inlägg i bloggstafetten har, hur ironiskt det än låter, blivit en enda stor suck och klagan, precis det som jag vill motarbeta. Det som borde blivit en hyllning till Sverige blev ändå något negativt. Då återstår väl bara en sak att säga: Detta är Sverige i ett nötskal!

Till Bigs.se överlämnar jag följande ämne: Filmen om mitt liv – Lek med tanken att en film skulle spelas in om ditt liv. Vad skulle den innehålla? Vilken titel skulle den ha? Vem skulle spela huvudrollen/biroller?